Svenska språket år 2058

(Det här är ett försök att analysera vad svenska språket kommer ha för status år 2058. Den är skriven som ett arbete i Svenska B. Det bör noteras att nedanstående spekulation inte nödvändigtvis är min egen åsikt om hur det kommer - eller bör - bli. Men det är en ganska kul fundering. :-)

Precis som Tove Jansson skriver i Vad händer sedan? (Språken och historien) så är ju ett försök till framtidsanalys av ett språks roll och betydelse beroende av yttre parametrar. Att säga ”så blir det” är alltså betydligt mer vågat än att säga ”om samhället utvecklas i riktning x, så kommer språket att utvecklas så att...”. Jag kommer dock ändå våga mig på att göra en ”så blir det”-typ av analys, för skojs skull.

Om femtio år kommer det svenska språkets status faktiskt att ha stärkts i Sverige. Sverigedemokraterna (som fick 2,93% av rösterna i valet år 2006) kommer med stor sannolikhet att komma in i Riksdagen, antingen år 2010 eller år 2014. Detta är en väckarklocka för de andra partierna; man inser att frågorna om en sund svensk nationalism är alltför nedtonade i de ”etablerade” riksdagspartierna jämfört med folkopinionen.

Konsekvenserna av denna trend är bland annat:

• Språkkrav för medborgarskap införs (en tanke som redan nu förts fram av ett mer ”normalt” parti – Folkpartiet – än SD).
• Införande av svenska som officiellt språk i Sverige (undantag ges för de regioner där minoritetsspråk är av så stor betydelse att hänsyn bör tas för dem, såsom meänkieli i Tornedalsregionen).
• Avskaffande av hemspråksundervisningen – pengarna läggs istället på Svenska för Invandrare. I media nyligen nämnda krav på konkreta prestationer inom SFI införs.

Dessa, och andra åtgärder, leder till att svenska språket får sig ett uppsving. Andelen personer bosatta i Sverige som har svenska som modersmål är följdaktligen högre år 2058 än vad den är idag, vilket kan ses som en direkt följd av dessa åtgärder. Detta trots att att andelen första- eller andragenerationsinvandrare är högre än idag (här har alltså Sverigedemokraternas politik inte lyckats få genomslag).

Hur ser det då ut vad gäller utvecklingen av själva språkets grammatik och ordförråd? Inte speciellt mycket har förändrats, då det redan nu råder en ganska stor harmoni mellan talspråk och skriftspråk. En del mer ålderdomliga ord och uttryck som såsom, eljest och faktiskt det (idag) vanliga ordet vore har helt fallit bort. Istället för att säga ”det vore trevligt” säger man nu ”det vara trevligt” (hur konstigt det än låter för en 2008-svensks öra). Det är helt enkelt en kortform där ”det skulle vara trevligt” har, med en tydlig influens från shobresvenskan, reducerats till ”det vara trevligt”.

När det gäller låneord har vi däremot blivit avsevärt mer restriktiva. Direktlån som tidigare skett av ord från engelskan (layout, leasing, teamwork) anses nu direkt förkastigt. Sverigedemokraterna, som ju som sagt kom in i Riksdagen vid valet 2010 eller 2014 lyckades bara hålla sig inne i några få mandatperioder. Under den tiden lyckades de dock ta över kontrollen över Svenska Akademi. Väl på plats i akademien så införde man detta direkta förbud mot direktlån; allrahelst skall man hitta på ett nytt svenskt ord istället, i andra hand göra ett översättningslån och i tredje hand ta in ordet som ett låneord, där form och uttal anpassats till svenska konventioner.

Man påbörjade därmed även ett arbete att retroaktivt rätta till de misstag som gjorts. Tidigare nämnda direktlån (layout, leasing, teamwork) blev sedermera till formgivning, låneköp och lagarbete. En mer absurd korrigering kan vi se för ordet hit som Svenska Akademiens ordlista anno 2020 ville ha till smäll. Detta ord fick dock aldrig något verkligt starkt genomslag...

På det hela taget är dock svenskan år 2058 tämligen lik svenskan år 2008, och en person som var 20 år 2008 kan utan problem prata med en 20-åring 2058. Yngligen kommer dock som alltid att tycka att 70-åringens språk är en aning föråldrat, när denne kommer dragandes med sitt ”Jodå, det vore skoj.”