Tio år i Finland

I dag är det exakt tio år sedan jag och min familj flyttade till Finland. I det här blogginlägget berättar jag lite om mina tankar kring det och hur jag upplevt dessa år - både positiva och negativa upplevelser.

Tio år är en ganska lång tid. För att sätta lite perspektiv på det: när vi flyttade till Finland och Vasa-trakten från Umeå i juli 2008 så var våra barn 1 och 3 år gamla. Om några veckor så börjar den ena årskurs 7 (alltså högstadiet) och den andra årskurs 6. Det känns som att ganska lång tid har förflutit i deras liv sedan vi flyttade, den där sommardagen för tio år sedan...

(Jag använder ordet "Vasa" lite slarvigt i texten nedan, i bemärkelsen just "Vasa-trakten". På samma sätt kan jag säga att jag är uppvuxen i "Uppsala" fast det rent bokstavligt är Knivsta jag växt upp i. Detta görs som en språklig förenkling, eftersom det både är lättare att förstå och relatera till för mina läsare från Sverige, och för att "Vasa" blir kortare och enklare än att skriva "Korsholm", "Vasa", "Vasa-trakten" om vartannat)

2008 - flytten

Lastbilen som tog vårt bohag till Vasa

Att flytta till Finland var ett rätt stort projekt, även fast det rent geografiskt inte är så otroligt långt mellan Vasa och Umeå. Men det blir ju per automatik lite svårare när det är ett hav emellan... Man kan inte så enkelt åka tillbaka en extra vända om man inte får med allt i den överfulla flyttbilen. Allt måste med i det där flyttlasset, på en enda gång.

Vi hade lyckligtvis släktingar med ett bra kontaktnät och lastbilskörkort, så vi hade möjlighet att låna lastbilen på bilden ovan för att frakta alla våra möbler och allt vårt övriga bohag på färjan till Finland (som syns på bilden nedan). Det var en stor hjälp; jag vet inte riktigt hur vi hade gjort annars. Vi fick även bra hjälp av våra släktingar; flera personer från våra respektive familjer var med och hjälpte till med flytten, samt även några av våra vänner. Tack till er alla som var med!

Lastbilen backar in på färjan från Umeå till Finland

Soligt och vackert väder på båten

Jag minns tyvärr inte så många detaljer om vädret just den där dagen; förmodligen fanns det alldeles för mycket andra saker att tänka på. Men det verkar ha varit och soligt och vackert väder åtminstone, och att döma av bilderna från hur våra barn och vi själva var klädda så tror jag att det var "varmt, men inte som sommaren 2018".

På väg genom Vasa

På bilden ovan har vi kört av båten och är på väg till vår nya lägenhet. Spännande!

Framme vid vår lägenhet

Här är huset som vi skulle bo i. Det var lite trångt att köra in med lastbilen, som ni ser.

Att bo och leva i Finland vs. Sverige

Att bo och leva i Finland var rätt annorlunda än i Sverige, kanske mer annorlunda än jag var beredd på. Inledningsvis bodde vi i hyreshuset i Smedsby som syns på bilden ovan, en trappa upp. Det var en ganska tydlig försämring från att ha bott i en "radhusliknande" lägenhet i Umeå, på bottenvåningen. Bara en sådan sak som att skicka ut barnen att leka i "trädgården" var betydligt mer omständligt eftersom utgången från huset var på "fel" sida (lekplatsen var på "baksidan" från ingången sett). Men, lyckligtvis hittade vi ett radhus som vi flyttade till ganska snart i Solf, och i förlängningen byggde vi vårt eget hus i Solf ungefär ett år efter att vi anlände till Finland.

Hur trivdes jag då i Finland? Faktum är att jag trivdes ganska bra i början, ungefär det första året. Men sedan började det bli jobbigare. Kanske hade det delvis att göra med att jobbet kändes otillfredsställande också, jag vet inte; har tyvärr inga dagboksanteckningar från den här tiden att gå tillbaka till. Men jag började bli extremt negativ till Finland och det kändes (ursäkta uttrycket) som ett riktigt "skitland". Några av de saker jag störde mig på var dessa:

• Det fanns så fula husfasader i Vasa centrum att jag började bli galen (flera av dem har lyckligtvis rustats upp vid det här laget).
• Silorna som stod nere vid Strandkvarnen såg så otroligt fula ut att jag bara blev irriterad.
• Wärtsiläs stora, enorma fabrik som kändes fruktansvärt felplacerad, bara ett stenkast från kärncentrum i Vasa. "Ska man verkligen ha en fabrik där som står och spyr ut ful, smutsig rök?" Ungefär så tänkte jag.

---

Sedan så var det ju det här med maten... Vi hade oturen att köpa varsin kebabtallrik på den lilla Mamma Mia-pizzerian i Smedsby centrum, under tiden vi fortfarande bodde där. Den maten var verkligen inte speciellt god. Går inte på något sätt att jämföra med en bra, svensk kebab (t.ex. Mariannes kebab eller Jalla i Uppsala). Flytten till Umeå (från Uppsala) hade inneburit ett steg nedåt i "kebab-hänseende", och flytten till Vasa kändes som ett ytterligare steg i fel riktning, utifrån vår än så länge ganska begränsade erfarenhet.

Jag saknade också saker i affärerna. Frysta hamburgare var omöjliga att få tag på; det fanns kylda hamburgare men då var det en en-pack med bröd, dressing etc. och en biff som ofta hade väldig låg kötthalt jämfört med en "riktig" hamburgare. Vanlig matlagningsyoghurt existerade inte ens! Man höll på att bli galen och jag funderade många, många gånger på varför vi egentligen hade valt att flytta till detta land...

Det intressanta är dock, att sådär tänker jag inte längre. Någon gång där omkring 2011 kanske, så började det vända. Från att ha känt att "suck att jag behöver åka till det där eländiga fabriksområdet igen" (syftande på Finlayson-fabriksområdet på Wolffskavägen, direkt efter bron över till Brändö) när jag åkte i bilen på väg till jobbet så började jag se saker och ting ur ett mer positivt perspektiv.

Så här i efterhand så konstaterar jag att jag tror att under dessa år så har både jag och Finland förändrats. Flera av mina "pain points" som jag upplevde med att bo i Finland och Vasa existerar inte längre, och de som finns kvar har jag lärt mig att leva med. Jag har också vid några tillfällen besökt riktigt trevliga restauranger i Finland, och eftersom jag belyste ganska negativa upplevelser ovan så kommer det en genomgång av några bra matställen också lite längre ner i texten.

Lite kul erfarenheter från de senaste tio åren

Sju saker som skiljer sig mellan Sverige och Finland

• Småpratskulturen. I Sverige är det helt normalt att börja småprata lite med t.ex. snabbköpskassörskan när man handlar på ICA, eller med helt främmande personer man råkar träffa på bussen eller tåget. I Vasa är det inte alls lika naturligt; i Solf kan det dock vara helt okej. Kanske spelar språket in en aning (alltså att kassörskan och kunden kanske talar olika språk), men jag tror även att det rent kulturellt finns en skillnad. Vill du komma ordentligt under skinnet på en finländare så är det nog bäst att sätta sig i bastun tillsammans med honom/henne. Där kan man ofta ha väldigt högkvalitativa diskussioner om allt mellan himmel och jord.

• Kebaben och pizzan. Över lag så skulle jag säga att "invandrarpizzan" (om det nu finns ett sådant begrepp) håller betydligt högre klass i Sverige än i Finland. Det finns dock undantag. Om du är ute efter en hygglig pizza i Finland och inte orkar leta reda på "guldkornen", satsa på en Kotipizza. De är som en "McDonalds för pizza", kan man säga. Sällan någon extrem upplevelse (varken positiv eller negativ), men levererar en jämn "hygglig normalnivå" på pizza.

• En mer hierarkisk ledarskapskultur. Jag har haft betydligt fler konflikter med mina chefer under mina tio år i Finland än under motsvarande period i Sverige. Självklart har det förekommit fnurror även där, men jag tror ändå att den grundläggande kulturella skillnaden har påverkat mina erfarenheter här. I Sverige diskuterar man tills man är överens och det "känns bra" för samtliga parter; i Finland är folk vana vid att man ibland får "blint lyda" det som man blir ombedd att göra (vare sig man just då håller med eller ej).

  Efter tio år i Finland kan jag konstatera att bägge varianterna verkligen har sina för- och nackdelar. Ibland är det inte läge att diskutera saker in absurdum, och å andra sidan: ibland är det verkligen superviktigt att ha "teamet med" på det man beslutar sig för.

• Språket. Jag höll nästan på att glömma det, men naturligtvis förtjänar detta sin egen punkt. Språket är totalt olikt allt det du är van vid, om du har svenska (eller något som helst annat indoeuropeiskt språk) som modersmål.

  Men man lär sig att navigera även på finska. Även fast man (som jag) är rätt omotiverad att på allvar lära mig behärska språket. Jag insåg för en tid sedan då jag beställde från Komplett.fi, att när jag funderade på det någon dag efteråt så hade jag inte riktigt koll på om jag hade beställt på finska eller svenska. (Kollade sedan upp saken och den webbsidan finns bara på finska.) Så, bevisligen kan man lära sig - givet tillräckligt mycket tid och erfarenhet - att hantera den där typen av "beställnings-finska" på ett sådant sätt att man knappt tänker på, eller stör sig på det längre. Så var det verkligen inte i början för mig.

• Tryggheten. Nu går det förstås inte riktigt att jämföra en medelstor stad som Umeå med en liten by som Solf, men ändå: det är en milsvidd skillnad. Råkar man lämna bilen olåst över natten så finns bilen ändå kvar på morgonen. Det är liksom inga problem; folk går inte och tar varandras saker. Så gör man ju inte. Ärligheten och tryggheten finns med som en ryggrad i folks sätt att agera.

  Även om man jämför med Vasa som ju faktiskt är en stad så är tryggheten enorm, vågar jag påstå. Ett exempel: vi provkörde en bil för tre-fyra år sedan. Bilförsäljaren såg att vi var och tittade på bilen och frågade om vi ville provköra den. Han hämtade nyckeln och gav den till oss, rakt upp och ner. Inte ett enda papper behövde vi skriva på, han kollade ju inte ens om vi hade något körkort! Det visar lite grann på vilken nivå det är. Folk litar på varann, eftersom de flesta fortfarande agerar på ett ärligt sätt gentemot varandra.

• Monokulturen. Finland är i mångt och mycket betydligt mer av en homogen monokultur än vad Sverige är. Lite så som Sverige var förr, kanske man kan påstå. Som konkret exempel: i mina barns skola verkar det inte finnas ett enda barn som äter vegetarisk mat. Inte heller muslimsk kost. Nu ska det dock sägas att detta är på den finländska landsbygden, jag är rätt säker på att det är annorlunda i Vasa eller ännu större städer. Men faktum är att jag vågar fortfarande påstå att det finländska samhället är betydligt mer av en monokultur än det mångkulturella samhälle som Sverige otvetydigt är.

• Invandrarna. Finland har haft en avsevärt lägre invandring än Sverige under de senaste årtiondena, vilket märks på olika sätt. I Vasa finns det dock betydligt fler invandrare än på många andra håll i Finland.

Sex särskilda stunder jag minns från Finland

• WiFi-letande i Smedsby. I början, när vi precis hade flyttat hit, så hade vi ännu ingen fungerande bredbandsanslutning. Saunalahtis ADSL-förbindelse var på väg att kopplas in, men i väntan på det så körde jag med "öppen wifi"-varianten: ta med en laptop och kör runt i bilen i Smedsby centrum för att se om man händelsevis kunde hitta ett öppet WLAN att "låna" access via...

  (Detta var innan mobila bredband blev var mans egendom. Det kan hända att vi inte heller hade hunnit skaffa några finska mobilabonnemang ännu, och även om vi hade det så var priset för mobil-data något helt annat än vad det är idag, så... nöden hade ingen lag. Sneak-WiFi fick bli lösningen när jag behövde göra viktiga ärenden på nätet.)

• Busskortet och utskällningen. Under vårt första år i Finland, då jag ganska ofta åkte buss till jobbet från Smedsby, så besökte jag en R-kiosk för att köpa ett månadskort på bussen. Den stackars tjejen i kiosken var mycket dålig på svenska så vi hade riktigt svårt att lyckas komma överens om det skulle vara "aikuinen" eller ej (dvs. vuxen eller barn).

  Nåväl, det är väl sådant som händer även fast det är rätt ovanligt i Vasa-regionen att butikspersonal faktiskt kan så dålig svenska. Det som hände efteråt var dock desto mer anmärkningsvärt. Den äldre herrn efter mig i kön, som uppenbarligen verkade vara finlandssvensk, frågade mig på svenska om det var så att kassörskan inte kunde svenska. Därefter så började han skälla ut henne efter noter, på flytande finska dessutom. Han tyckte det var jättedåligt att hon inte kunde betjäna en kund på svenska, och han lät henne verkligen veta det.

• Första besöket vid Strömsö. Strömsö är för många känt som ett tv-program med bl.a. matlagning och pyssel. Men det är även namnet på den sommarbostad där programmet spelas in, där det också finns en mycket trevlig badstrand. Faktiskt en av de allra bästa i Vasa, enligt mig, vilket var en trevlig överraskning den första gången vi kom dit. Huset ligger också i ett mycket naturskönt område, omgivet av mycket gamla ekar (en trädsort som i övrigt är väldigt sällsynt här pga. den nordliga breddgraden) så det är en rätt trevlig upplevelse sådär över lag att besöka Strömsö för en simtur på en varm sommardag.

• Lervägen och utskällningen. Nu var det min tur att bli utskälld... När mina barn fortfarande gick på dagis/dagmamma så råkade jag komma iväg lite onödigt sent en morgon. För att hinna bättre i tid så tänkte jag ta en "genväg" via Lervägen, för att undvika att behöva köra igenom Solf centrum (där det är 40/30 km i timmen och en del kringelkrokande, andra bilar etc). Jag tänkte ta bakvägen via Lervägen.

  Men, det visade sig vara en mycket dum idé tyckte en av de boende i området. Han gjorde tecken åt mig och jag gick ur bilen. "Varför kör du här, det är ju en privat väg?" menade han ungefär. Jasså, är det det, tänkte jag, "Varför finns det ingen skylt om det då?" Hans svar var i stil med "Det har ju alltid varit en privat väg. Det vet väl alla. Man kan väl inte sätta upp en skylt på varenda privat väg heller?" Synnerligen tråkig inställning.

  Jag menar, hur skulle jag som icke-infödd Solfbo kunna veta exakt vilka vägar man får köra på och inte köra på när det inte fanns någon som helst skyltning som visade det? Det var ju dessutom en väg med en vanlig (svart/vit) vägskylt och ett namn, så man kunde absolut få intrycket att det var en "helt vanlig väg", även fast den visserligen gick väldigt nära deras hus och byggnader.

• Risnästräsket. En höst för några år åkte vi på utflykt till Risnästräsket i Närpes-trakten. Vi körde dit, parkerade bilen så nära som man kom med bilvägen och promenerade sedan genom skogen till träsket, en ganska god promenad. Men oj, vilken trevlig plats detta var! Det råkade sig så att det var väldigt fint väder, den där oktoberdagen för några år sedan, så vi kunde sitta där ute vid ett litet picknickbord av stockar och njuta av det fina vädret. Sedan åkte vi på en liten båttur med en roddbåt som fanns där, som man fick låna helt gratis. Detta minns jag som en av de finaste stunderna jag haft i Finland, det var helt ljuvligt.

• Burger King. För några år sedan så kom Burger King till Finland, och ganska snart så etablerade man sig även i Vasa. Det tyckte jag personligen var en väldigt trevlig nyhet. De övriga hamburgerkedjorna är framförallt McDonalds och Hesburger, och den sistnämnda har inte fallit mig i smaken. Så då återstår bara McD, och det är verkligen skönt att det finns åtminstone ett bra alternativ till McDonalds.

  Vi har jobbat på att även få hit Max från Sverige, men än så länge utan resultat.

Tio bra restauranger i Finland

(Utan individuell rangordning. Alla på listan är värda minst ett besök under tio års tid. )

• I Vasa

  • Gustav Wasa: Definitivt inte ett ställe man åker till med barnen en torsdagkväll lite spontant. Men, god mat - jag tror jag testat både tasting-menyn och även någon av de andra rätterna. Mysig restaurang att besöka, inte minst vintertid eller liknande (den är belägen i en källare).
  • Frans och Nicole (f.d. Fransmanni): Även detta är snarare åt "fine dining"-hållet än något för småbarnsfamiljer, men om man har möjlighet och har tid att lägga några timmar på en middag är det en trevlig restaurang att besöka. Chokladkakan (som är lös i mitten och fanns på Fransmanni-tiden åtminstone) är en mycket trevlig upplevelse!
  • Faros är lite av en upplevelse i sig själv. Det är en gammal båt som byggts om till restaurang. Numera har man även en matsal på land för den som föredrar det, samt en väldigt trevlig uteservering bredvid matsalen. Är det vackert väder på sommaren i Vasa så vågar jag påstå att detta är ett av de absolut bästa ställena du kan besöka. Maten är också riktigt, riktigt bra.
  • Strampen: Sommartid är detta ett av de bättre ställena i Vasa att äta på. En stor och trivsam uteservering. Finns även sittplatser inomhus om det är sämre väder, men hit går man framförallt för att få sitta ute och äta.
  • Marco Polo: Nu börjar vi komma ner på en mer "normal" prisnivå. Marco Polo renoverades för några år sedan och fick en väldigt fräsch interiör, det är verkligen en kul upplevelse att gå dit nuförtiden. Pizzorna är av italiensk stil och något dyrare, kanske 10-15 euro, men de är väl värda sitt pris. Oerhört god salladsdressing får man här, det är värt att gå dit enbart för den dressingens skull.
  • Sweet Vasa: En av de bättre salladsrestaurangerna i Vasa.
  • Kaavya: Jag blev oerhört glad när det kom en indisk restaurang till Vasa, eftersom jag tycker väldigt mycket om det indiska köket. Goda naanbröd, lite tråkigt porslin som används lunchtid men finare om man går dit på kvällen. Kostar en smula men vad gör man när det inte finns en enda annan indisk restaurang i hela stan? (Lunchen är billigare men också mer begränsad i utbud.)
  • Korv Görans: En tioårig vistelse i Österbotten vore inte komplett utan ett besök på legandariska Korv Görans. Enorma kebabportioner, tror vi mätte upp den till 650g när vi tog take away därifrån en gång... Men, rätt så välsmakande om man lärt sig att gilla "finsk kebab" (röd/brun sås istället för den klassiska svenska vit/röd eller rosa modellen)

• Friends & Brgrs (Jakobstad): Otroligt goda hamburgare, ett gott hantverk där man skippat halvfabrikat och istället gör allt från grunden - tror rentav de bakar sitt eget hamburgerbröd. Rekommenderas varmt. Är enligt uppgift på väg till Vasa vilket jag ser fram emot.

• Och sist men inte minst Manhattan Best Food (Åbo). Under någon av mina mörkare perioder i Finland, när jag var allmänt missnöjd med det mesta, så upptäckte jag Manhattan. Tror det var när jag var på genomresa ensam med bil, på väg till Sverige. Men oj vad bra mat det var! Jag blev liksom helt förvånad, så här bra brukade ju inte kebabportionerna vara i detta gudsförgätna land? Jag tog senare med resten av familjen dit och såvitt jag minns så blev det en bra upplevelse för oss alla.

Några tips för dig som funderar på att flytta utomlands

Dessa tips önskar jag att jag hade fått när jag själv flyttade, och att jag hade varit klok nog att i så fall ta till mig dem (vilket inte alls är självklart eftersom jag är en mycket envis person, som ofta behöver få erfara saker själv för att ta dem på allvar.)

• Ha realistiska förväntningar. Det kommer förmodligen att vara mer smärtsamt än du kan ana att flytta. Även om du flyttar till länder som du kanske tänker dig är "enkla" att flytta till som t.ex. Norge eller Danmark så kommer det säkert finnas betydande skillnader, skillnader som du idag inte är medveten om eller försöker att inte tänka så mycket på. Räkna med att det kan ta uppemot ett par-tre år innan du trivs hyggligt bra i ditt nya hemland. Det finns säkert undantag där det går snabbare än så, och det är naturligtvis en extremt individuell sak, men det är bättre att vara alltför pessimistisk än alltför optimistisk i det här fallet.

• Försök att acceptera saker så som de är, istället för så som du önskar att de skulle vara. En del saker gör man helt enkelt bäst i att inte försöka förändra. Det kan vara det lokala vädret, restaurangutbud, märkliga lokala sedvänjor (som att äta grillkorv i kaffefilter ), hus som du tycker är estetiskt motbjudande eller bara vanskötta, och säkert en massa andra saker. Du kanske tycker att du "har rätt" i att gå runt och vara negativ över dessa saker som du upplever är sämre eller konstigare än så som det var hemma på "mammas gata". Men vet du vad? Du är faktiskt inte längre kvar på mammas gata, och den enda som förlorar på att du har den där inställningen är du själv.

  Du är i ett nytt land, med en ny kultur som egentligen oftast inte är varken objektivt "bättre" eller "sämre" än kulturen i ditt hemland. Den är framförallt bara annorlunda och du gör dig själv och din omgivning en stor tjänst om du försöker att "gilla läget" och lära dig älska ditt nya hemland trots dess svagheter och brister. Alltså precis som du förmodligen gör med ditt gamla hemland utan att ens vara medveten om det.

• Besök ditt hemland så ofta du har möjlighet. Minst en gång per år tror jag är en bra idé, men under den första tiden så tror jag man ofta mår bra av att besöka hemlandet oftare än så. Det beror förstås på hur lång restid det är hem, och vad man har ekonomiska och praktiska möjligheter till. I mitt fall så öppnades en dörr så att jag år 2010 fick möjlighet att besöka Sverige ett antal gånger - totalt 10 gånger under ett och samma år, vilket jag är mycket tacksam över. Detta skedde under en tid då jag fortfarande kände en stark hemlängtan och jag kan öppet erkänna att jag ibland satt och grät i bilen när jag körde runt på små skogsvägar i Skåne... Det kändes väldigt, väldigt jobbigt att ha lämnat detta underbara land för ett land som jag inte alls tyckte kändes underbart vid den tidpunkten.

  Men - det som är bra med att besöka Sverige är att det också gör att den där rosaskimrande bilden som är så otroligt lätt för vissa av oss att bygga upp, den raseras. Den där illusionen om hur "fantastiskt" allting är i Sverige är, den tas ner på jorden en aning. Man ser att "allt" är faktiskt inte så otroligt bra i Sverige, heller, om man är riktigt ärlig med sig själv. Man börjar tids nog att inse att även ens nya hemland faktiskt är bättre på vissa punkter.

Det var allt för denna gång. Jag tycker personligen att dessa tio år "utomlands" har berikat mitt liv, och jag skulle inte vilja vara utan dem - även fast de tidvis varit sjukt jobbiga. Jag stänger inte dörren för att någon gång framöver flytta hem till Sverige, eller att flytta vidare ut till något annat land heller för den delen, men just nu så stannar jag i Finland under överskådlig tid.

Heja ! Heja !