perlun.eu.org · Om bloggen · Select language / Välj språk

Därför är jag framgångsteolog

I denna text beskriver jag lite varför jag skulle definiera mig själv som framgångsteolog och vad jag lägger för innebörd i det ordet. Häng med!

Först och främst: Det är viktigt att hålla fast vid vad Guds Ord faktiskt säger på det här området och inte låta sig trälbindas av religiösa traditioner och "Jantelagens förbannelse"

Bibeln beskriver hur Gud välsignade Abraham och sade "du skall vara en välsignelse". Välsignelsen inkluderade alla delar av Abrahams liv, inklusive hans ekonomi.

Genom Jesus har vi blivit gjorda till Guds arvingar och Kristi medarvingar (Rom 8:17). Vi har också blivit Abrahams barn, genom tron. (Gal 3:26-29)

Löftena som ursprungligen gavs åt Abraham och Abrahams barn tillhör därför även oss, i överförd bemärkelse. Vi har blivit inympade i det ädla olivträdet, Israel.

Även Guds löften i 5 Mos 28 formligen dräller av materiella välsignelser. Din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar, och lammen i din hjord. Din korg, ditt baktråg. Överflöd av allt gott - barn, avkomma från boskapen och gröda på marken. Dina händers verk ska vara välsignade. Och sedan kommer detta underbara: Du skall ge lån åt många hednafolk men själv skall du inte låna av någon. (5 Mos 28:12) Hur kan man låna ut åt andra folk utan att ha pengar? Detta är i allra högsta grad materiella välsignelser det handlar om!

Det finns massor med exempel genom Bibeln på människor som Gud välsignat även på det materiella området:

Om rikedom nu är så otroligt farligt som en del vill göra gällande, varför lät Gud dessa gudsmän bli ekonomiskt välsignade på ett så otroligt överflödande sätt? Hur kunde David vara en "man efter Guds hjärta" och samtidigt vara ofantligt rik, om det nu är så att rikedom i sig själv är ogudaktigt?

Nåväl, varningarna i NT kring rikedomens bedrägliga lockelser, hur ska vi se på dem då? De ska naturligtvis tas på allvar. Jag tänker ungefär så här: rikedomen får aldrig bli ett mål och en mening med sig själv. Syftet med eventuella ekonomiska välsignelser över vårt liv är inte ett liv i självcentrerad njutning, utan snarare detta: att kunna vara en maximal välsignelse för mänskligheten.

Hur ska vi kunna ge till dem som behöver vår hjälp om vi inte ens har råd att täcka våra egna behov? Det är klart att det finns en poäng i "änkans skärvor" och att Gud kan välsigna oss när vi ger utifrån vår fattigdom, men jag vågar ändå sticka ut hakan lite och säga att det bör vara ett undantag och inte huvudregeln.

Jag för min del tänker att det vore mycket bättre om denna världs rikedomar fanns hos de kristna än att hedningar ska förfoga över miljarder av dollar. Tänk om världens 100 rikaste människor var kristna, och de skulle gemensamt bestämma att "2023 ska inte en enda människa behöva dö av svält" eller "dö på grund av brist på rent vatten". Vore inte det ganska underbart? Jag pratar nu alltså äkta, levande kristna, födda på nytt och fyllda av den Helige Ande, som är ledda av honom och söker att göra Hans vilja här i världen.

Gud är inte rädd för pengar och rikedom. Jag tycker inte att vi som kristna ska vara det heller.

Det händer att folk räknar upp alla bibelord som varnar för rikedomens negativa aspekter. För att balansera upp den bilden lite grann tänkte jag här fortsätta med att rada upp lite bibelord som talar positivt om hur Gud vill välsigna oss ekonomiskt:

För mig förefaller det helt uppenbart att ekonomisk välsignelse ("rikedom och ägodelar") är en del av det som Gud vill ge oss, sina barn. Detta var dock inte något som fokuserades på i Apostlagärningarnas förkunnelse, och längre fram under församlingens tidsålder så kom någon form av missriktad gnosticism med dess förakt för det materiella att alltmer dominera i kyrkan. Rikedom blev något som i sig själv ansågs negativt, fattigdom blev något som i sig själv sågs som positivt.

Jag tror att undervisningen om sund, biblisk framgångsteologi och Guds vilja att välsigna sin församling även på det ekonomiska området är en del av "alltings upprättelse", som egentligen är något som redan har försiggått i flera hundra år. Det behövs massor med pengar för att kunna predika evangeliet över hela världen, bedriva socialt hjälparbete osv osv. Varifrån ska de pengarna komma om inte från Herren?

Till sist några viktiga, avslutande tankar som min vän Mats Gefvert skrev apropå detta ämne när jag visade honom utkastet till denna text innan den publicerades:

Men mitt i allting finns ändå en frestelse. Varje gåva som Gud ger har också möjlighet att bli en avgud. Därför är det så viktigt att alltid fästa blicken på Jesus och inget annat, och att inte låta bankkontot definiera vem man är eller vad man kan göra.

Sök alltså först Guds rike, så skall allt det andra tillfalla er.

Och vilken välsignelse det är att söka Guds rike! Att dag efter dag, kväll efter kväll ha möjlighet att komma, likt Moses, inför Gud själv i det allra heligaste, och bli omsluten och genomsyrad av hans närvaro och kärlek! Att få föras fram av den Helige Ande, fram till tronen, där Jesus står bredvid och har berett vägen för oss, och få stå inför Fadern, Abba, efter vilken allt vad Fader på jorden och i himlen har sitt namn - och uppleva hur han tilltalar oss som sin egen son, jämlik med Jesus... där som klagoropen tystnar, där sorgen upphör, där Guds glädje och kärlek översvämmar allt och alla och allt som blir kvar är Kristus i oss, helt och till fullt!

"My cup runneth over" - låt överflödet flöda över och forsa ut från våra liv; låt helande och välsignelse och rikedom och överflöd rinna ut från våra hus, nedför gatan och ut i samhället i en aldrig sinande ström. Så är Guds rike, och sådan är Fadern, som har gator av guld och inte skäms över det.

Kan bara instämma helt och fullt i detta! Tack, Mats! :pray: